Comment

Ineffektiva säljmetoder

Häromdagen blev jag uppläxad av en säljare från Tele2. Han ville alltså att jag skulle bli kund. Hans aggressiva strategi lyckades inte speciellt bra, jag blev INTE sugen på att bli kund där.

Till saken hör att jag den senaste tiden blivit uppringd av Tele2 ganska frekvent, åtminstone en gång i månaden. Varje gång inleds samtalet med “Jag ser att du ringer med Teloteket. Du är väl inte heller så nöjd med dem va?”. Jo, svarar jag. Jag är faktiskt nöjd. Och där brukar samtalet sluta. Den här säljaren tog dock sin iver att sälja abonnemang till en helt ny nivå.

Så här lät vårt samtal, ganska precist återgett faktiskt.

Säjaren: Jag ser att du ringer med Teloteket. (Här avbröt jag honom innan han hann fortsätta).
Jag: Ja, och jag är faktiskt nöjd fast ni inte verkar tro det.
Säljaren: Va! Är du nöjd? (sagt med plötslig höjd och aggressiv ton). Hur kan du vara nöjd, det är ju bara att googla på dem.
Jag: Men du, jag behöver inte googla, jag är ju kund. Och jag är nöjd. Dessutom har jag ett bundet avtal (sa jag mest för att han skulle förstå att det inte var så stor idé att fortsätta).
Säljaren: Jasså, du kör med den attityden (nu lät han riktigt arg). Du säger att du är nöjd när du egentligen sitter fast i ett avtal!
Här upplyste jag honom att enda gången jag varit riktigt missnöjd med ett mobilabonnemang, och faktiskt känt mig lurad, var när min dåvarande operatör tyckte att jag skulle byta mitt aktuella abonnemang till ett mycket bättre. Vilket ledde till att priset ökade från runt 400 kr till 1 500 kr i månaden. Det var Tele2.
Då avslutade han samtalet.

Ett tips till Tele2 - ring inte mig igen. Vill jag byta leverantör så hör jag av mig. Dock inte så troligt.

Comment

Comment

Livet är skört

Var på begravning igår, en vän som inte ens fyllt 60 år har gått bort. Blir bryskt påmind om livets sårbarhet. Har svårt att få något vettigt gjort, veckans uppdrag samlas på hög. Eller hög, det blir ju inte direkt några pappershögar när man inte jobbar undan nu för tiden, att-göra-listan är istället allt för intakt. Inte mycket stryks.

Jag lider med alla anhöriga när någon rycks bort allt för tidigt, så mycket som tas för givet, saker man inte hunnit göra tillsammans, platser man inte hunnit besöka. Allt det där man ska göra sen. När det inte blir något sen finns bara ensamhet, sorg och längtan.

Kramas mycket, skjut inte upp saker du vill göra med dina nära, lev nu så mycket det går. Imorgon är en annan dag.

Comment

Comment

Smutskastning som starkaste gren

Valet till kommunfullmäktige i Falun i höstas har ogiltigförklarats på grund av en för sent inlämnad postsäck med 145 röster. Den 7 april blir det omval. Insikten om en ny chans att röstas fram till en majoritet har fått vissa partier att visa sig från sin allra (s)ämsta sida. 

Jag är invald som ledamot i Barn- och utbildningsnämnden. Vid förra mötet fick vi bland annat en dragning av verksamhetsansvarige för Faluns förskolor. I denna presentation fanns en önskan från personalen att själva kunna bestämma över storleken på barngrupperna för att förbättra arbetsmiljön. Vissa barngrupper behöver vara färre än det föreslagna maxantalet medan vissa grupper skulle kunna vara något större. Denna idé, att faktiskt överlåta åt personalen att utforma sin vardag så att verksamheten fungerar smidigare, diskuterades under mötet. En av socialdemokraternas ledamöter gick i taket, blev väldigt upprörd eftersom maxantalet barn i grupperna minsann var ett vallöfte som måste hållas. En annan socialdemokrat höll dock med om att det borde finnas en viss flexibilitet och att personalen förmodligen visste bäst. Det var alltså en DISKUSSION utanför protokollet, inte en punkt på dagordningen att fatta beslut om. Ni som är något insatta i lokalpolitiken förstår att det är en milsvid skillnad.

Vi hann knappt lämna mötet innan den upprörda socialdemokraten snickrat ihop ett pressmeddelande med det missvisande budskapet att Falualliansen, med Moderaterna i spetsen, vill öka storleken på barngrupperna i förskolan. Äntligen hade de hittat en anledning att få berätta hur dåliga vi moderater är.

En annan sak sossarna hängt upp sig på är att Moderaterna i Falun mest har män på ledande positioner. ”Om du röstar på Moderaterna så röstar du fram män” var rubriken på en debattartikel i lokalpressen. Denna ickefråga har de också debatterat i radion. Och ja, det är kanske mest män på de högsta posterna. Det kan ju bero på att dessa män också var mest lämpade för uppdragen. När blev kön en merit? Vi kan hålla med om att Moderaterna i Falun är lite gubbiga. Men det är goa gubbar! Så är du kvinna och lite intresserad av politik, välkommen till oss. Vi har riktigt kul!

Socialdemokraterna i Falun verkar ha slut på egna politiska idéer, det man helst framför till väljarna är felaktiga och provocerande budskap vars enda syfte är att smutskasta Moderaterna. Fast det är ganska bra för oss att de gör så, jag tror nämligen att man vinner väljarnas förtroende genom att berätta om sin politik och hur man vill göra samhället ännu bättre för medborgarna.

Comment

Comment

Mycket snack

Jag har gjort premiär i fullmäktige i Falu kommun. Jag står egentligen på ersättarplats men en av de ordinarie ledamöterna var på resande fot så jag fick hoppa in. Mitt första intryck? Alldeles för många vill höra sin egen röst utan att ha någon att säga. Ordbajsandet har fått en ny innebörd.

Budgeten för Falu kommun skulle klubbas. Således ett viktigt möte. Alliansen har lagt sin budget, socialdemokraterna och miljöpartiet en gemensam. Sen har både V och SD lagt egna. Företrädare för de olika konstellationerna fick 10 minuter var att presentera sina budgetar. Dessa har ju varit offentliga handlingar under flera månader så de flesta hade redan läst. Således inget nytt som skulle presenteras. Kan tillägga att fullmäktigemöten när budgeten ska klubbas inte har någon stopptid.
”Förra gången höll vi på till midnatt”, sa Veronica som satt framför mig.
Oj oj oj, tänkte jag - hur är det möjligt?

Vilken budget som skulle komma att antas var ju i stort sett redan klart. Alliansen i Falun har 30 mandat av 61, alltså inte egen majoritet. Det valtekniska samarbetet med vänsterpartiet innebär dock att de skulle lägga ner sina röster vid budgetomröstningen.

Efter de inledande beskrivningarna av de olika budgetalternativen var det fritt fram för alla ledamöter att säga något. Tre minuter fick var och en. Talarlistan blev längre och längre. Några klev upp i talarstolen flera gånger. Det lustiga var att ganska få pratade om budgeten, som ju faktiskt var den punkt som skulle diskuteras. Någon gick upp och pratade om jämställdhet, en annan talade om arbetet i en nämnd. Vissa använde sina tre minuter till att enbart klaga på något annat parti. Och allt för många hade ingenting alls att säga.
”Vad händer?” frågade jag Veronica.
”De flesta vill bara profilera sig och visa att man är med i debatten, det här mötet sänds ju på webben”, svarade hon och flinade.

Ungefär tre timmar tog punkten att besluta om budgeten eftersom så många “skulle säga sitt”. Flera av ledamöterna, från alla partier, tog pauser i lyssnandet. Passade på att ringa viktiga samtal. Det var med andra ord inte bara jag som tyckte att talarna blev lite väl långrandiga. Och utan att vara allt för subjektiv var de röda värst när det kommer till ordbajsande.
När alla var nöjda och ingen hade något mer att säga skulle beslutet om budgeten klubbas. Det tog några minuter och alliansens förslag vann.

Som företagare är man van med effektiva möten. Har man inget att tillföra bör man hålla tyst. Kanske ska det bli min mission - att försöka effektivisera kommunala möten? Färre timmar att betala arvode för skulle ju kommunen i alla fall tjäna på…

Comment

Snart är det val...

Comment

Snart är det val...

Bloggandet har inte prioriterats under sommaren. Man kan väl säga att jag haft fullt sjå med mitt senaste engagemang - som lokalpolitiker för Moderaterna i Falun. Och så har jag försökt vara riktigt ledig, och det gick bra tack vare urusel uppkoppling där jag befann mig. Den dagen jag var tvungen att arbeta under min fyra veckor långa vistelse i Spanien gjorde jag slut på hela mobilsurfen...

Det här med lokalpolitik är spännande och en helt annan värld. Som ny och oerfaren är det lätt att trampa folk på tårna, beslutsvägar är längre än vad en småföretagare är van med. Men det är också väldigt intressant. Nu under slutspurten inför valet har jag kampanjat vid vår valbuss på Stora torget. Fler än jag trodde vill gärna komma fram och prata, ställa frågor om politik, gnälla över felaktiga beslut.

Om två dagar är det val. Jag ska stå utanför en av Faluns vallokaler, se till att det finns valsedlar, prata med väljare om de vill. Sen är det valvaka. Tänk om jag får vara med om en valseger vid mitt första val som engagerad - helst både lokalt och nationellt.

Jag finns med på valsedeln till kommunfullmäktige, på plats 16. Vi får väl se om någon annan än jag själv satt ett kryss för mig :)

 

Comment

Comment

Roller

Det är intressant hur hårt cementerade våra roller fortfarande är. Förra veckan var jag på en företagaraktivitet och vid mitt bord pratade vi om arbetsliv och karriär. En kvinna, chef på sin arbetsplats med höga krav på resultat, berättade att hennes man fått nytt jobb. Och att han trivdes så bra.  

”Han jobbar halvtid”, sa hon och tittade sig runt bordet för att se våra reaktioner. Ingen av oss reagerade speciellt men hennes förväntan att mötas av förvåning skapade diskussioner. Förvåning och misstro var nämligen det som folk, företrädesvis män, brukade visa när makens halvtid kom på tal. Och varför de valt att fördela sina respektive arbetstider som de gjort. 

”Under en period jobbade vi båda heltid men ingen i familjen mådde bra av det. Barnen blev stressade, hela livet var inplanerat i ett excelark.  För vår del passar det bäst att jag är den som jobbar mest. Och min man trivs med sin deltid, nu hinner han ta med ungarna på fisketur. Fast för många är det svårt att förstå. Ovanligt många.”

Den här kvinnan, som tillsammans med sin man gjort ett annorlunda val, får ofta frågor som ”vad säger din man om att du jobbar så mycket” eller ”vem tar hand om hemmet” och ”vabbar du aldrig”. Ofta får hon dessutom verbala påhopp som insinuerar att hon försummar sin familj och är en dålig mor. Min man som också har en ledande position och som jobbar ovanligt mycket får aldrig sådana frågor.  

Jag trodde att vi 2018 var mer vidsynta än så...  

Comment

Comment

– Du sa ju att jag skulle vänta...

– Vi ses på bron klockan fyra. Om du kommer först så vänta där tills jag kommer.
Med de orden lämnade jag min nu vuxna dotter vid skolan en fredagsmorgon i slutet av 1990-talet. Hon gick i trean och skulle avsluta skoldagen med en pianolektion på musikskolan vid Cozmoz i Borlänge. Efter pianolektionen skulle hon gå till mitt jobb men eftersom hon inte vågade gå genom centrum själv skulle vi mötas på gångbron över järnvägen.

Fredagar som företagare betyder ofta att man ska hinna med så mycket som möjligt för att helgen ska kunna ägnas åt familjen. Slutföra projekt, boka in kundmöten, jaga it-tekniker så den krånglande skrivaren kan få sig en omgång, göra ärenden på lunchen, skicka fakturor, besvara mail (ja, det fanns e-post på 90-talet), diskutera pågående jobb med kollegor och tusen andra saker. Just den här fredagen höll jag på med ett webbprojekt till en kund, vi hade strax efter lunch diskuterat en teknisk lösning som jag inte fick att fungera. Jag visste att det borde gå och arbetet utmanade både min kompetens och mitt tålamod. Ingen kafferast. Ett nytt försök med en annan infallsvinkel. Tiden gick. Till slut kände jag mig så pass nöjd att resten av jobbet kunde vänta till nästa vecka.

Kvart i fem sa jag hej då och trevlig helg till mina kollegor, det var dags att hämta ungarna på skolan. Väl där mötte jag sonen som kom släntrande över skolgården med sin alldeles för stora ryggsäck slängd över axeln.
–       Var är syrran? frågade jag.
–       Vet inte, svarade sonen.
Jag tänkte precis gå in i skolbyggnaden och leta efter henne när jag kom på. Pianolektion. Mötas på bron. Klockan fyra.
–       H-vete också, slapp det ur mig. In i bilen snabbt, sa jag till sonen.

Vi åkte i lite för hög fart mot gångbron och jag hann tänka ut flera olika scenarier. Hade hon försökt gå till mitt jobb själv och inte hittat? Hade hon gått hem? Hade hon blivit bortrövad? Jag var ju över en timme försenad.

Väl framme ser jag en lite gestalt stående mitt på bron. Jag parkerar, går ut och ropar på henne. Hon skiner upp, springer mot mig och börjar gråta. Är både glad och ledsen samtidigt.
–       Men står du kvar? säger jag och känner mig som världens sämsta mamma när hon slänger sig i min famn.
–       Ja, du sa ju att jag skulle vänta...

Krönika införd i Dalarna Sciense Parks sommarmagasin maj 2017

Comment

Plastfritt?

Comment

Plastfritt?

Efter att ha sett ett otal tv-inslag om den enorma plastanvändningen i världen och hur miljöovänligt det är har jag börjat tänka efter. Går det att minska på plastanvändningen i hushållet? Så klart att det gör. Men det är som med allt annat, man får börja i liten skala och arbeta sig framåt.

Min första insats för ett minskat plastanvändande är att skippa de små genomskinliga påsarna när man handlar frukt och grönsaker. Det går alldeles utmärkt! Jag plockar ihop 4-5 äpplen eller apelsiner, klämmer fast dem under armen och försöker balansera dem på vågen för självscanning. Har hänt att en och annan frukt smitit ner på golvet men jag är väldigt noga med att plocka upp den och lägga den i min medhavda shoppingbag. Ingen ska behöva irritera sig på mig för att jag är slarvig eller ge mig "och titta hur det går när man inte tar påse till frukten" blickar. Några tittar förstås ändå när jag travar upp 10-12 morötter på vågen.

Fast jag har stött på ett problem. Potatis. Det var svårt att hantera de smutsiga små rackarna så jag var tvungen att ta en påse till mina drygt två kilo. Men tänk vilken pyramid jag hade kunna bygga på vågen, mitt i fredagsrusningen!

Vilken blir nästa utmaning i min strävan till minskad plastanvändning? Att ta bort plasttråget under köttfärsen? Svårt. Köpa mjölk i förpackning utan kork? Lätt. Ta med tygkasse på shoppingrundan och avböja alla kassar i butik? Lätt. Plocka upp efter hunden utan påse? Skitäckligt - där får jag nog fortsätta vara en resursslösare. 

Comment

Ännu en grön jul

Comment

Ännu en grön jul

Som barn bodde jag några år i Skåne. Under våren samma år som jag skulle fylla sju, flyttade familjen till en Stockholmsförort. Det var oerhört spännande! Nästan 70 mil bort. Jag såg fram mot nya kompisar och att få börja skolan. Jag tyckte det var orättvist att min syster, som då gick i 8:an, fick gå till skolan direkt vi flyttat. Min mamma förklarade länge och väl att syrran slutförde en termin och att jag ju inte börjat än. Det var väl inte så noga, tyckte jag. Jag kunde väl börja i vilken klass som helst. Jag fick trots allt tålmodigt vänta till hösten.

Men det jag verkligen såg fram emot när vi flyttade var att nu skulle jag äntligen ÄNTLIGEN få en jul med snö! Vi flyttade ju så långt norrut och Skåne hade inte kunnat erbjuda så mycket av den varan.

Bilden är från julafton 1972 i Kungsängen nordväst om Stockholm, jag iförd modernt sjuttiotalskort klänning. Till och med gräsklipparen står framme - inte mycket till pulkaåkning den julen heller :-)

Önskar alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

 

Comment

Comment

Tidiga morgnar kan förvirra

Tidigaste morgontåget, avgång 05.31 från Falun. Jag var uppe i god tid och hade en kvart tillgodo innan jag skulle ta cykeln till stationen. Sätter mobilen på laddning för att ha maximalt med batteri och vad gör den fan - börjar installera ny programvara! En sån där när det står välkommen på jordens alla språk och man måste skapa nytt lösenord. Tar mig febrilt genom alla steg, ser lite dåligt utan glasögon. Shit - en helt ny vy när jag testar att logga in. Nåja, det får jag fixa på tåget. Hinner fram med flera minuter till godo. Sätter mig på min plats och tar upp glasögonfodralet för att äntligen sätta på mig brillorna och inser sekunden innan jag öppnar att - det är tomt. Glasögonen ligger kvar på sängbordet! Det här kan bli en spännande dag. Och har jag stavat fel i det hör inlägget så vet du varför...

Comment