En sak jag grunnat på ett tag är om hundar i allmänhet har blivit mycket mer frusna av sig. När jag var barn var det sällan kläder på hundarna. I enstaka fall sågs någon stackars nyklippt pudel med ett hemvirkat täcke på ryggen. Men bara om det var rejält kall. Här pratar vi minusgrader, många minusgrader. Nu för tiden har väldigt många hundar täcken, eller snarare små jackor. Till och med benen är instoppade i något som liknar ärmar. Stora som små hundar kläs på så fort temperaturen närmar sig noll. Till och med i länder längre söderut har detta börjat anammas.

Jag tillbringade jullovet i södra Spanien tillsammans med familjen. Till och med där sågs hundar med små ärtiga jackor. I och för sig var det väl kallt om man jämför med sommarvärmen men det var ändå runt 15 grader. Plus.

En morgon när jag var ute och sprang passerade jag ett hus i samma ögonblick som någon var på väg ut genom grinden. Jag stannade upp en kort stund och tittade dit. Ut kom en kvinna med två små lurviga hundar i långa koppel. Den ena såg mig tydligen som en fara (eller en godbit...) och gick till attack mot mina hälsenor. Jag trodde den skulle nosa, som de flesta hundar gör när de kommer stormande, men inte. Den här lilla krabaten högg sina små vassa tänder i höger hälsena, sen till den vänstra och så snabbt tillbaka till den högra igen. Tanten vevade febrilt in kopplet men var långt ifrån lika snabb som hunden. Själv reagerade jag mest med förvåning och liksom sprätte med fötterna för att komma ifrån den gläfsande munnen. Och kan ni gissa, hunden hade så klart ett täcke på sig! Det hade inte brorsan som heller inte var intresserad av mina vader. Hade jag varit tvungen att ha ett rutigt täcke hade jag nog också huggit omkring mig. Den stackarn skämdes väl. Det hela slutade med tre små blödande hål runt hälsenan och en viktig erfarenhet. Spring aldrig bland påklädda hundar med strumpor utan skaft!

Comment