Härom dagen lyckades jag fixa en telefonintervju med den inte helt okände personligheten Alexander Bard. Min bild av honom var den media valt att projicera, jag förväntade mig ett samtal med en arrogant, provokativ och till och med lite smått elak och argsint person - vilket visade sig vara helt fel.

Istället fick jag vara delaktig i ett givande samtal om politik, musik och vikten av kunskap med en intelligent, nyfiken och rättfram person. Så klart har Alexander Bard mycket bestämda åsikter men de är oftast välgrundade och genomtänkta. Till exempel tycker han att de flesta som talar offentligt är alltför mediatränade och pratar om kommunikationsbyråernas diktatur.
– Det blir mycket mer intressant när folk säger saker de inte tränat in, säger han, och det nästan hörs hur han ler i andra änden.

När intervjun närmar sig sitt slut frågar jag, som jag alltid gör, om han vill läsa texten innan den går i tryck.
– Nej, det behövs inte, svarar han.
– Det var modigt, säger jag.
– Inte alls, säger han då. Jag blev intervjuad för en timme sedan av en journalist som ställde helt fel frågor. Du ställde rätt frågor, du är professionell.
Har svårt att tänka mig att jag skulle kunna få ett bättre betyg än så. Samtidig börjar en viss prestationsångest infinna sig - nu måste ju texten BARA BLI BRA!

Reportaget kommer att publiceras i Konsulten i september så jag har ju möjlighet att lägga lite extra tid på just det här jobbet ;-)

Comment