Jag har gjort premiär i fullmäktige i Falu kommun. Jag står egentligen på ersättarplats men en av de ordinarie ledamöterna var på resande fot så jag fick hoppa in. Mitt första intryck? Alldeles för många vill höra sin egen röst utan att ha någon att säga. Ordbajsandet har fått en ny innebörd.

Budgeten för Falu kommun skulle klubbas. Således ett viktigt möte. Alliansen har lagt sin budget, socialdemokraterna och miljöpartiet en gemensam. Sen har både V och SD lagt egna. Företrädare för de olika konstellationerna fick 10 minuter var att presentera sina budgetar. Dessa har ju varit offentliga handlingar under flera månader så de flesta hade redan läst. Således inget nytt som skulle presenteras. Kan tillägga att fullmäktigemöten när budgeten ska klubbas inte har någon stopptid.
”Förra gången höll vi på till midnatt”, sa Veronica som satt framför mig.
Oj oj oj, tänkte jag - hur är det möjligt?

Vilken budget som skulle komma att antas var ju i stort sett redan klart. Alliansen i Falun har 30 mandat av 61, alltså inte egen majoritet. Det valtekniska samarbetet med vänsterpartiet innebär dock att de skulle lägga ner sina röster vid budgetomröstningen.

Efter de inledande beskrivningarna av de olika budgetalternativen var det fritt fram för alla ledamöter att säga något. Tre minuter fick var och en. Talarlistan blev längre och längre. Några klev upp i talarstolen flera gånger. Det lustiga var att ganska få pratade om budgeten, som ju faktiskt var den punkt som skulle diskuteras. Någon gick upp och pratade om jämställdhet, en annan talade om arbetet i en nämnd. Vissa använde sina tre minuter till att enbart klaga på något annat parti. Och allt för många hade ingenting alls att säga.
”Vad händer?” frågade jag Veronica.
”De flesta vill bara profilera sig och visa att man är med i debatten, det här mötet sänds ju på webben”, svarade hon och flinade.

Ungefär tre timmar tog punkten att besluta om budgeten eftersom så många “skulle säga sitt”. Flera av ledamöterna, från alla partier, tog pauser i lyssnandet. Passade på att ringa viktiga samtal. Det var med andra ord inte bara jag som tyckte att talarna blev lite väl långrandiga. Och utan att vara allt för subjektiv var de röda värst när det kommer till ordbajsande.
När alla var nöjda och ingen hade något mer att säga skulle beslutet om budgeten klubbas. Det tog några minuter och alliansens förslag vann.

Som företagare är man van med effektiva möten. Har man inget att tillföra bör man hålla tyst. Kanske ska det bli min mission - att försöka effektivisera kommunala möten? Färre timmar att betala arvode för skulle ju kommunen i alla fall tjäna på…

Comment